Snart har en ännu en vecka gått till ända… och vilken vecka det har varit!
Jag åker dagligen Apapa-MMIA (hemmet till flygplatsen) tur-och-retur.
Det finns ett antal olika vägar att ta mellan hemmet och flygplatsen och vilken vi tar beror helt på tidspunkten på dygnet, om det regnat osv. Med vi så menar jag mig själv samt en av familjens chafförer. För även om jag har ett nigerianskt körkort så är det, som sagt, inte aktuellt för mig att köra bil här. Det går helt enkelt för mycket energi – vilket ni snart kommer förstå.
Jag har tidigare föredragit om vi kört den sk Apapa-Oshodi Express Way då den är lite “motorvägsaktig” men efter måndagen så la jag ner den tanken för Apapa-MMIA och efter hemresan i onsdags så är Apapa-Oshodi Express Way heller inte aktuell för att ta sig hem.
Apapa-Oshodi-vägen är tyvärr i riktigt dåligt skick. På vägen till flygplatsen är där tre-fyra ställen med GIGANTISKA hål (läs: kratrar) i vägen. I några av dem går det snart att få ner ett helt lastbilsdäck! Dessa hål skapar rejäla kö, särskilt om det regnat. Regnet gör att vägarna svämmar över och därmed så undviker alla (i alla fall alla med någon form av självbevarelsedrift) att köra i vattenmassor där man inte kan se djupet. Det är inte aktuellt att chansa med tanke på att där kan vara ett hål som utan problem är halvmetern djupt. Följden blir att bilar och lastbilar i stort sett kör på en rad vid kraftigt översvämmade områden istället för att nyttja de två körfält som teoretiskt sett finns. Teoretiskt därför att det finns inga markerade körfält utan folk är rätt pragmatiska och det kan lätt köra 3-4 bilar/lastbilar i bredd.
Sträckan mellan hemmet och flygplatsen tar en normal dag cirka 30-40minuter men har tagit allt mellan 30min och fyra timmar. I onsdagskväll tog det oss fyra (4!) timmar att komma hem! Var hemma klockan 21 istället för vanliga kl 18 och jag var måttligt road. Blev aldrig riktigt klok på varför det tog så himla lång tid hem. Det var massvis med tankbilar uppradade på Apapa-Oshodi Express Way (ja, det kan vara uppemot 50-100 tankbilar uppradade efter varandra på olika ställen på vägen som blockar ett “körfält”) men jag tror inte att det var av någon särskild anledning såsom regn, olycka eller liknande. Det värsta var nog att den sista sträckan hem som brukar ta max fem minuter tog över en timme – så nära, så nära..
Hur som helst, för tillfället undviker jag Apapa-Oshodi Express Way vilket är lite surt för det var det bästa alternativet till flygplatsen tidigare trots en mindre tullavgift.
På grund av osäkerheten kring i hur lång tid det tar att köra hemifrån till flygplatsen så brukar vi åka cirka 1,5h innan jag börjar dvs kl 07. Om jag vaknar under natten av att det regnar så försöker jag stiga upp och komma iväg tidigare så vi får lite mer marginal.
Jag tycker att vi haft rejäla regn flera gånger under min tid i Lagos men natten till fredag slog alla rekord. Till och med familjemedlemmar som bott i Lagos merparten av sitt liv sa att de kunde inte komma ihåg när det regnat så här mycket tidigare. Därför var jag riktigt stolt när vi lyckades ta oss till flygplatsen på “bara” 1h20min. På vägen hem på kvällen hade vi också flyt och var hemma på 40min. Ska dock tilläggas att vi körde jeepen till och från flygplatsen. Vår andra (vanliga) bil gick det inte lika bra för då det slutade med att bilen inte startade. Visade sig dagen efter, då en bilmekaniker kom, att motorn var full med vatten och behövde tömmas! Hörde av andra som kört vanliga bilar att vattnet rann in i deras bilar. Helt galet!
Regnet och ovädret medförde även att en hel del träd, elstolpar mm vält över vägarna. Inte helt lyckat med elledningar i vatten när man kommer körandes… Vi har dock haft kvar vår el i hemmet dom vanliga 6-12h från midnatt och framåt som vi brukar ha. Så himla skönt.
Har ett par bilder från dessa dagarna men tyvärr kommer jag inte åt Flickr igen och har inte gjort på över en vecka. Har börjat fundera på om Internet-leverantören spärrar Flickr men jag har svårt att tro det då det fungerar med min pappas Internet-leverantör. Troligtvis är det något tekniskt strul. Får hoppas att det fungerar snart igen så jag kan lägga upp lite bilder.
Jag är lite rädd att berättelser som ovan får allt i Lagos och Nigeria att framstå som dåligt så är det givetvis inte. Stora problem är dock trafiken och elförsörjningen, likaså vattenförsörjningen. Det är tre vardagliga saker som helst får fungera därför att de kostar tid och/eller pengar. Hemma i Sverige finns den grundläggande infrastrukturen såsom el, vägar och vatten – det gör det inte här. Det som dock finns här är hantverkare. Det går knappt en dag utan att jag blir stum av beundran av alla dessa hantverkare. För det första så tar det inte tre veckor att få sin bil servad på en verkstad (hemma har de bilen i tre veckor och arbetar på den de sista tre dagarna) utan här sker det samma dag. Det kvittar om det är en punktering eller om motorn är full av vatten. Andra duktiga hantverkare är bl a elektriker. De kan få en tillsynes slutkörd luftkonditionerare (A/C) att fungera med lite reservdelar och, framförallt, svetsning. Läckert!
På sistone har det varit mycket med mitt namn. När folk hör att jag heter Jimisola Laursen, så tittar de på mig frågande. Först så trodde jag att det var pga efternamnet. Det var trots allt en kille som tidigt här nere då han hörde mitt namn sa “That’s a funny name!” och skrattade gott. Jag fick bjuda på det – hade inget direkt val för han skrattade redan gott 
Nigerianer har haft svårt att förstå, och acceptera, att jag bär min mammas efternamn och inte min pappas. Därför har det också ibland blivit så att folk ändrar på namn så att Jimisola står som efternamn och Laursen som förnamn. Vet inte om de tycker att det känns “mer rätt” om jag i alla fall har ett Yoruba-namn som efternamn.
Nog om efternamnet, anledningen till att de tittar på mig frågande numera verkar vara pga mitt förnamn. Säger de inget ett tag efter att jag sagt mitt namn brukar jag få bryta tystnaden med “Yes, it’s a Yoruba name. My dad is Nigerian.”. Så fort jag talar engelska så hör folk att jag inte bryter och då menar jag inte bryter bryter utan att jag inte pratar “Broken English” varför de ser mig som en oyibo (främling) samt också ofta som en expat (utländsk arbetare). Inte helt ovanligt att de har svårt att få ihop det. När det av någon anledning klarnar att det är ett Yoruba-namn så brukar det rulla på lite lättare med papper, intyg osv. Häromdagen så var det en kille som sa att han aldrig hört “Jimisola” och därför frågade mig vad det betyder. Jag förklarade att det betyder “wake me/bear me into honour/wealth/affluence”. Det mest korrekta verkar vara att jag ska födas/få ett rikt liv. Man kan ha klar sämre namn känner jag
