Jimisola.com - keepin’ on

Årsbästa och näst snabbaste loppet någonsin med 45.77 och seger vid Folksam GP i Ludvika. Loppet, som mer eller mindre var ett sololopp, var helt ok.
Jag bör nog öppna någon tiondelar fortare under första halvan av loppet. Sedan är frågan hur jag ska göra med “trycket”. För de som såg loppet så gick det nog inte att undgå “trycket” vid utgången av sista kurvan. Nu är frågan om det ska komma senare eller tidigare samt jag kanske ska “smyga” fram det över ett par steg istället för att trycka till i ett? Jag ska fortsätta att prova mig fram de närmaste tävlingarna.
Nästa tävling är för övrigt Västerås Games den 3 juli (tisdag nästa vecka). Enligt startlistorna är det samma utländska löpare. Så jag får hoppas att hemmasonen Johan Lannefors kan matcha mig och att vi tillsammans kan springa riktigt fort. Det skulle vara skönt att få till ett lopp under 45.50.

Jag har tidigare skrivit att 3:03.91 var den näst snababste tiden någonsin av ett svenskt lång stafettlag. Det grundade sig på uppgifter från Kenth Ohlsson, men så är alltså inte fallet. Tack vare A. Lennart Julin (vem annars?) är ordning återställd. Vår tid i Polen den 15 juni var den tredje (3:e!) bästa tiden någonsin och inte andra. Den andra bästa tiden, 3:03.05, gjordes vid försöken i München-OS 1972.

Rätt ska vara rätt.

Det var en tung söndag. Vi blev tvåa, fyra poäng efter Finland av alla länder. Därmed blir det ingen Super-League för oss nästa år heller. Långa stafettlaget (4×400m) med , med samma uppställning som i Polen för drygt en vecka, fick inte heller till det. Dagens 3:06.52 mot förra veckans 3:03.91 och vi, i alla fall jag, var klart besvikna. Vi kommer igen nästa år.

Det kändes riktigt skönt att få visa för främst mig själv men även för andra att jag är på gång. Jag började säsongen med numera måttliga 46.77 vid Proffice Nordic Challenge i Uppsala och följde sedan upp med 46.59 vid ett regnigt och kallt Ascics GP i Helsingfors, Finland. Därför var jag fast besluten att vid Europacupen i Vasa, Finland gå under 46s med 45.82. Det är mitt 3:e bästa i karriären och totalt har jag nu åtta lopp under 46s. Men om sanningen ska fram så vet jag inte vilket som gladde mig mest - tiden eller segern. Jag har aldrig vunnit Europacupen och i år när vi ska ta oss upp till Super-League så var det verkligen dags - jag är, vare sig jag vill eller inte, ingen junior längre.

Imorgon lär det bli spännande som bara den. Vi ligger 5p efter Tjeckien och Finland. Finland gick exceptionellt bra idag. Det skulle inte förvåna mig om långa stafetten blir avgörande - det lutar åt det.
Avgörandet lär i så fall bli mellan oss och Tjeckien. Tjeckien som för övrigt kan ha ett bra stafettlag med bl a häcklöparen Jiri Muzik.
Det är som upplagt för en klassiskt duell. Jag kan lova att jag och de andra killarna kommer att göra vårt bästa. Vi är laddade efter mitt lopp idag och dessutom står ett VM på spel också.

Himmel eller helvete - det vet vi imorgon…

Plac 1-3 från 400m vid Europacupen i Vasa, Finland:

1. Jimisola Laursen SWE 45.82
2. Karel Blaha CZE 46.12
3. Quincy Douglas NOR 46.21

Det lär bli en mycket intressant Europacup-helg för svensk vidkommande. Herrarna är, ryktas det, favoriter till att ta sig upp till Super-League igen. I år har vi ett mycket starkt lag med en rad potentiella grensegrarna främst Stefan Holm och Robert Kronberg, men även jag själv och Christian Ohlsson har stora möjligheter att ta hem våra grenar. Jag har dessutom möjligheten att tillsammans med Magnus Aare, Mikael Jakobsson och Johan Lannefors se till att säkra VM-platsen för ett svenskt 4×400m. Försnacket säger att det lär bli en duell mellan Sverige och Tjeckien i så väl stafetten som vad det gäller den totala segern.
Då dessutom Mikael Ahl, tråkigt nog, opererats för akut blindtarmsinflammation under dagen kommer jag eller längdhopparen Peter Häggström att gå in korta stafetten (4×100m).

Som sagt, upplagd för en lång helg. Mitt mål är att åka hem med lika gott humör som efter bravaden i Lahti för två år sedan.

Fotnot: Vid Europacupen 1999 i Lahti tog sig herrarna upp i Europacupens Super-League efter att ha åkt ur i Madrid 1996.

Ja, det är sant. Min mycket uppmärksammade nya frisyr, en halvmikrofon, är inte längre. Det är alltså så att jag har återgott till den numera klassiska bar hjässan - började faktyiskt för elva år sedan. “Varför?” frågar sig säger en del, majoriteten var trots allt positiv till frisyren även om de hade svårt att känna igen mig. Svaret är enkelt: jag orkade inte längre hålla i ordning det. Det är en himla massa jobb med balsam och annat trams. Kalla mig lat, men jag ser mig praktisk.

Magnus Aare, Mikael Jakobsson, Johan Lannefors och Jimisola Laursen gjorde tiden i ett lopp vid European Relay Festival i Bodgyszcz, Polen. Laget som slutade fyra efter bl a starka Polen som sprang på 3:02.06. Det svenska lagets tid 3:03.91 är som sagt den näst snabbaste tiden någonsin. Endast finalloppet i OS 1972 är snabbare.
Nästa försök att göra VM-kvalgränsen 3:02.56 (dvs svenskt rekord) blir vid Europacupen i Vasa 23-24 juni.
Jag ser verkligen fram att göra ett nytt försök då - vi har ett lag som kapacitet att sätta svenskt rekord samt göra VM-kvalgränsen. Jag sticker inte under stolen med att jag glädeligen raderar ut det där rekordet och en gång för alla får tyst på…

Resultatlista från 4×400m vid European Relay Festival i Bodgyszcz:

1. POLAND-Sen. 3:02.06
2. UKRAINE 3:03.42
3. RUSSIA 3:03.56
4. SWEDEN 3:03.91

Det var ett bra startfält i dagens lopp med bl a ett par killar som gjort under 44s eller låga 45s tidigare i år.
Jag var fast besluten att öppna fortare än mina 22.6 vid tävlingen i Uppsala för två dagar sedan och det gjorde jag också.
Det kändes avslappnat och bra de första 200m. Sedan fick jag börja jobba vid utgången av kurvan och jag kände mig stark till cirka 50m kvar.

Sedan kom mjölksyran tyvärr och sydafrikanerna sprang förbi.
Retfullt nog släppte jag förbi Iwan Thomas sista metern, men jag har mig själv att skylla som inte sprang de två sista stegen.
Bättre nu än vid VM dock. Det är skönt att komma igång med tävlandet även om det känns som om säsongen kom lite väl plötsligt.
Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag tror att det delvis beror på att jag är lite splittrad mellan träning och tävling, då jag fortfarende tränar på bra.
Därför känns det lite “orättvist” att springa över 46s nu. Men vad jag behöver nu är ett par lopp för att komma in “det” -
få den så viktiga fartkänslan samt vänja mig att springa med syran. Jag ser fram emot när vi släpper på träningen och resultaten kommer.

Resultatlista från 400m vid Asics GP (IAAF GPII) i Helsingfors, Finland:
1. Henrick Mokganyetsi RSA 46.03
2. Arnaud Malherbe RSA 46.21
3. Iwan Thomas GBR 46.53
4. Jimisola Laursen SWE 46.59
5. Patrick Dwyer AUS 46.89
6. Quincy Douglas NOR 46.98
7. David Naismith GBR 47.25

Jag sprang på 46.77 (22.6-34.1) och vann Proffice Nordic Challenge i Uppsala.
Uppsala där jag för övrigt satte mitt nuvarande personbästa 45.68. Jag öppnade loppet något för långsamt, var lite väl passiv. Inte alldeles oförståeligt med tanke att det var säsongsdebut och att det oftast är nervöst som bara den.
Dags att bekänna färg efter nio månaders träning för att tala klarspråk - inte undra på att nervositeten visar sig.
Nu ser jag dock fram emot nästa lopp i Helsingfors på torsdag. Det är ett bra startfält, så det blir ett tufft lopp.