Jimisola.com - keepin’ on

S:t Martin: 47.82 på 400m efter tufft öppning, men 21.10/+0.6 på 200m!

Efter fegloppet på Martinique hade jag bestämt mig för att göra en ordentlig öppning idag på S:t Martin. Vinden är ett gissel på de här tävlingar växlar ständigt i styrka och riktning. Men jag hade, som sagt, bestämt mig för att göra en bra öppning oavsett vad.

Så blev det också: öppnade 200m på 21.5 och passerade Troy McIntosh (BAH) på banan utanför i samma veva. Passerade sedan 300m på 33.2 och då trodde jag verkligen att nu har jag det. Men istället för att slappna av så tryckte dum som jag var. Vilket resulterade i att jag spände mig och rasade genom fältet med en sluttid på 47.82. Kommer inte ihåg när jag senast sprang så långsamt om jag bortser från försökslopp och liknande. McIntosh som inte passerade mig förrän vid 80-90m kvar vann vårt B-heatet, och hela tävlingen, på 46.24. A-heatet vanns av Milton Campbell på 46.31.

En snabb analys av loppet är att jag gjorde vad jag skulle första 300m, men det gick åt på tok för mycket energi. Det i sin tur är en kombination av att jag ville för mycket efter den försiktiga Martinique-öppning och därmed spände mig samt att jag faktiskt är tungt tränad. Jag har aldrig tävlat så tidigt tidigare så jag har egentligen ingenting att jämföra med. Till den europeiska säsongen är nyckeln att hitta den avslappnade löpningen jag hade inomhus. Det går inte att blåsa på så som jag gjorde idag. Det är bara att glömma det loppet och ta 200m-loppet med mig härifrån.

21.10/+0.6 var bara en hundradel från mitt nuvarande 200m-personbästa på 21.09 satt 2000. Tiden i sig var inte oväntat efter de tre 200m-loppen inomhus där jag förbättrade mitt inomhuspersonbästa från 21.43 till 21.18, sedan till 21.16 och slutligen till 21.14. Dessutom hade jag 21.22-öppningen i finalen på IEM som visade att jag borde kunna kapa en bit på 200m-tiden i år. Jag visste dock inte hur jag låg till snabbhetsmässigt för tillfället med anledning av den, som jag nämnt, tunga träningsperioden. 21.10 i +0.6 känns riktigt bra dock. Sprang 200m-loppet en och en halv timme efter 400m-loppet och om sanningen ska fram så var jag lite sliten. Inte bara pga 400m-loppet utan hela veckans träning, ja hela lägrets träning känns av nu. Jag är i stort behov av en rejäl massage. Massagen på tävlingen här var inte direkt “deep tissue” utan den hade jag lika gärna kunnat byta ut mot ett varmt bad, nästan en varm dusch… Jag ser fram att komma hem och låta min massör Tommy Kvist få slita

Imorgon beger jag mig tillbaka till Californien för en sista veckas träning innan jag äntligen ska få komma hem till Malmö och sova i min egen säng igen.

Utomhusdebuten 2002 på Martinique är ett lopp jag snabbt glömmer - 47.28 och 6:a efter bl a norrmannen Quincy Douglas som var 5:a på 47.22. Det var för min första förlust mot honom på ett par år. Tiden var väl ingen höjdare direkt, men väntat i med den rådande beskedliga vinden (vinden gör sig påmind på alla tävlingarna här i Karibien). Amerikanen Paul Lewis vann på tidsmässigt måttliga 46.33. Det som irriterar mig är att jag gjorde ett klassiskt “feglopp” dvs öppnade på tok för långsamt och var hopplöst efter från första steget. Måste vara mer bestämd i startögonblicket. Jag kände inte igen mig efter 200m då jag insåg att jag var 5-6m efter sista gubben i fältet. Jag började jobba (tog sikte på Quincy) och arbetade mig ikapp 5-6m på hela fältet genom upploppet, men med min katastrofala disponering av loppet var det redan kört. Jag ska inte säga att jag var oberörd efter loppet, men det var inte mycket till syra.

Nu befinner jag mig alltså på S:t Martin även denna ön, eller rättare sagt dess franska del, tillhör franska antillerna precis som Martinique m fl. Ön är, trott eller ej, delad i en fransk del (norra) och en holländsk (södra). Jag har nu tillbringat snart en vecka här inför morgondagens lopp.

Jag vet inte om morgondagens lopp och dessutom finns det bara fem rundbanor så det blir två finaler. Det jag vet är att ett par av killarna från Martinique även springer här bl a Paul Lewis, Milton Campbell och Troy Mc Intosh. I övrigt inte mycket information tyvärr. Det har varit ännu en tung träningsvecka för mig, så varken jag eller ni ska inte förvänta er något stor resultat. Det vore skönt att inte göra ett feglopp imorgon och om vädret (läs: vinden) tillåter få gjort en tid en bit under 46 sekunder.