Jimisola.com - keepin’ on

Hösten är en skön period.För mig är det perioden där dagar blir till veckor. En ständig nedräkning. Tre veckor till vila, två veckor till vila, nio veckor till Sydafrika osv. Jag brukar ta ut veckorna lite i förskott. Efter torsdagspasset så är det två pass kvar och de är lika viktiga som resten av veckans pass, men de är inte i närheten så jobbiga som 5×550m P3′ eller 5×200 P3′. Inte i närheten så jobbiga och tur är väl det. För efter torsdagen så känns det som att jag kan börja koppla av lite och njuta av resten av veckan. Njae, nästan resten av veckan. På söndag kommer ångesten inför måndagens 5×550m-pass. Det med all rätt - det är ett viktigt pass.

För att få boka av och räkna ned så ska först dagens pass genomföras: benstyrka och stationslöpning.

Lika bra att komma ner till hallen och få det gjort - det betyder trots allt att jag är en dag närmare Sydafrika…

Jag är nominerad i kategorin “Årets skånska idrottsprestation män”. De nominerade i alla klasserna finns här. Vinnaren utses i samband med Skåneidrotts Skånsk Idrottsgalan 2002 den 20 november. En annan skånsk friidrottare finns med bland de nominerade - IFK Helsingborgs Johan Wissman. Rösta gör du här.

Återstår att se hur ett silver vid Inomhus-EM står sig. Särskilt som att det var i mars och gemene man brukar rösta på prestationer som går kort tillbaka i tiden.

Det var ett tag sedan sist. Nästan två månader för att vara exakt. Jag var ganska trött på friidrott ett tag. Hade sett fram emot EM sedan 1998 då jag missade förra. Det hade varit kul att få följa upp Inomhus-EM och se hur långt jag hade räckt till vid EM. Men som en vän sa: “Tänk framåt, titta bakåt”.

Så sedan i måndags är jag alltså igång med höstträningen igen. Det är skönt att plåga kroppen igen. Efter sommarens antiklimax så är jag riktigt revanschsugen. Träningen blir mer eller mindre samma som föregående höst. Den verkade ju fungera med tanke på inomhussäsongen. Än så länge har jag inte känt av sommarens skavanker direkt även om högersidan fortfarende inte känns helt ok (peppar, peppar). Å andra sidan känns inte kroppen vidare ok överhuvudtaget för tillfället - träningsvärken gör sig ständigt påmind! Men jag klagar inte. Jag älskar träningsvärk - det är ett kvitto på att träningen gör nytta.

Blir hösten lika bra som de tre första dagarna så måste jag vara nöjd. Nu gäller det bara att återgå till robotsinnet, mala på och räkna veckorna till Sydafrikalägret den 27 december…