Jimisola.com - keepin’ on

Inomhus-SM i Sätra till helgen blir nästa tävling. För min del blir det 400m och eventuellt 200m beroende på hur många omgångar som det blir. I nuläget verkar de bli försök, semi och final i båda grenarna tyvärr. Jag kan bara hoppas att en omgång faller bort i en av de båda. Personligen hade jag hoppats på att bara springa två lopp på 400m, men med Inge Hermansson (en man, och för övrigt 400m/400mH-löparen Magnus Aares tränare, som envisas med att sega sig, snarare släpa sig runt på tider som inte har i närheten av SM att göra. Det finns veteran-SM - håll till där! Kan bara hoppas förbundet tar sitt förnuft till fånga någon gång och inför en övre kvalgräns (kring 55 sekunder eller nåt). Det är synd när aktiva som har finalchans, ja tom medaljchans, inte kan dubblera pga sådant. Nog om det.

Jag ser fram emot helgen. En drös med lopp är vad jag behöver just nu. Det har som sagt känns bättre lopp för lopp. Ska bli intressant om jag lyckas hantera Sätras svåra (läs: ojämna, ojämnt doserade) banor i år till skillnad från tidigare där…

Ja, det blev ett eller ett par steg framåt i Liévin. 46.81 och ett nytt årsbästa.
Skam den som ger sig. Det börjar så sakteliga ta sig känner jag. I min B-final sprang amerikanen Leonard Byrd (44-kille utomhus), Paul McKee och jamaicanen Davian Clarke utifrån (bana sex) och in. Efter loppet i Globen ville jag inte ha en fullt lika snabb öppning. Nu hade jag dessutom fördelen att ha full koll på fältet även om bana tre inte idealisk. Som tur är är banorna här i Liévin riktigt bra - stenhårda och bra dosering - och bana tre var inte så svårsprungen.

Jag kom iväg relativt bra, men kände vid ingången till andra kurvan att det var tajt - jag låg tvåa-trea skulle jag tro. Jag arbetade igenom kurvan och funderade ett tag på att trycka till ordentligt för att komma in som etta före Davian Clarke. Med Globen-loppet i bakhuvudet så bestämde jag mig tydligen (ja, det är snabba beslut) för att glida in som tvåa och få ett lopp i rygg på någon. Farten var rätt bra (Clarke passerade på ca 21.40 och jag någon tiondel långsammare) så det var nog ett korrekt beslut. Tyvärr, la jag mig intill sargen i rygg när jag istället borde ha sprungit på högersidan av bana ett och kommit upp närmare bakom honom (som jag gjorde med Caines i Globen ifjol).
Istället lämnade jag en lite stor lucka framåt och fick aldrig det där så kallade gummibandet. På upploppet dog jag inte som i de senaste två loppen utan höll betydligt bättre. Tyvärr, lyckades irländaren McKee trycka sig förbi sista metrarna (46.69). Clarke hade en för stor ledning och vann på 46.22.

Skam den som ger sig. Nu har det äntligen börjat lossna lite. SM den 1-2 i Sätrahall är nästa.

Det finns inte så mycket att säga om mina sista 70 meter vid GE Galan. För er som inte har sett vad mjölksyra kan göra: there you go! Efter min uppvisning vet förhoppningsvis hela svenska folket det nu. 400m är tufft - särskilt när du inte är i form. Tiden 47.73 är inget jag minns med ett leende på läpparna. Det gör jag däremot om jag tänker på de första 330m som innehöll allt som jag känt att jag saknat tidigare: självförtroende, jävlaranamma, beslutsamhet osv. Loppet blev lite väl mycket av ett bära-eller-brista. Det är lätt att vara efterklok men en något långsammare öppning, säg ett par tiondelar, fanns det utrymme för och det kan ha varit skillnaden mellan att hålla in ändå i mål eller inte. Tyvärr hade jag känslan av att de andra låg hack i häl vid ingången till gemensam bana och därför släppte jag aldrig upp löpningen d v s sluta vara fullt lika aktiv och istället slappna av och rulla istället. Nu blev loppet mer av ett 300m och “all out”.

För att summera det hela så är jag, vid lite eftertanke, nöjd med genomförandet av loppet. Det var ett bättre genomfört lopp, och mjölksyran till trots, så gav det mig självförtroende med vetskapen om att jag har farten som krävs. Ifjol öppnade jag kring samma tider, ja t o m fortare, och håll. Jag tror att kroppen behöver sig ett par rejäla genomkörare för att det ska lossna.

Imorgon är det dags för Liévin och ett minst lika tufft startfält. Nu kan jag bara hoppas att jag inte får en alltför dålig bana.

Ikväll är det så äntligen dags för GE Galan. En tävling som är en av mina absoluta favoriter. Jag har alltid sprungit bra på Globens banor trots att de har mer att önska. Jag tror att det är känslan av hemmaplan (eller himmaplan som man säger egentligen) och den väldiga publiken gör att det där sista kommer fram ur en. Ikväll är det slutsålt - ett fullsatt Globen och någonstans mellan 10-11000 åskadare med andra ord! DET är läckra förutsättningar!

På pappret (enligt startlistorna dvs) ser det ut att kunna bli den bästa galan här någonsin. För min egen så är det framförallt tre motståndare som är riktigt vassa:

Marek Plawgo, polacken som vann före mig vid IEM ifjol och har en hög 46:a från förra helgen
Jamie Baulch, brittisk “veteran” som har gjort låga 46 redan i år
James Davis, amerikanen som är trea på världsårsbästa listan med 46.31

Av dessa tre så möter jag de två första i min finalen (A-finalen). Min självförtroende har inte varit vad det brukar tyvärr. Men det är väl inte så konstigt med det som har varit. Nu gäller det att titta framåt - ett bra lopp och allt är glömt. Det är det enda som krävs för att hjulet ska snurra åt andra hållet.

Loppet i Gent var fegt, saknade beslutsamhet och än det ena, än det andra. Nu vet jag att kroppen håller och fungerar även om det var tungt de sista 30m - jag har inte ont och det är det viktigaste. Ikväll vill jag göra ett bra lopp - vara med från starten, ha en aggressiv och beslutsam löpning samt känna det där flytet i kurvorna som inte infunnit sig än. Dessutom har jag nog haft lite problem att fokusera mig tidigare under säsongen, men Globen brukar
som sagt ta fram det bästa ur mig…

Efter säsongsdebuten på 60m och 200m vid Pallasspelen stundar nu den “riktiga” säsongsdebuten dvs den på 400m. Platsen är Gent, där jag pga av startermiss ifjol inte kom iväg i A-finalen och därefter fick bana ett i B-finalen. Det är hur som helst tvära kast, Pallasspelen och tävlingen i Gent. En tävling som ingår i Energizer-series tillsammans med Stockholm, Birmingham och Lievin. Tävlingen har det bästa startfältet jag någonsin varit med om inomhus och det inkluderar IEM-finalen ifjol. Som mitt heat ser ut nu så är det framförallt:

bana 6, Daniel Caines, regerande världsmästare inomhus (årsbästa 46.81)
bana 5, Jimisola Laursen
bana 4, David Canal, sub-45 utomhus (årsbåsta 46.82)
bana 3, James Davis, tvåa på världsårsbästalistan med 46.21
bana 2, nån kille från Holland
bana 1, Jamie Baulch, IVM 1:a 1999 (årsbästa 46.96)

Det är rätt i in hetluften med andra ord. Första loppet är alltid ovisst så det ska bli skönt att ha det ur världen. Förhoppningsvis med en bra tid i bagaget.