Jimisola.com - keepin’ on

Slog mig att det var nästan två veckor sedan jag lämna någon uppdatering om träningen. Så here we go:

Måndagarna är det som sagt snabbhetsuthållighet som gäller. På grund av att MFF tror att de äger Stadionområdet och okcuperat banorna med reklamskyltar så fick förra veckans måndagpass bli 5×200m P3′ istället för 4×300m P6′. Jag vette tusen vad som hände, men lite småförbannad som jag var så gjorde jag ett kanonpass. Snittet på loppen låg på 24.7 i joggingskor! Resten av veckan bjöd på ett bra backpass - vilket inte var helt oväntat med tanke på att det nu var 10-11 grader istället för föregående gångs -1-0 grader. I övrigt så var det inget märkvärdigt utan precis så där som det ska vara nu dvs det bara rullar på med ett enstaka kanonpass här och där men framförallt inga svackor.
Just det, jag persade i såväl dips med 31 st och än bättre häckhopp. Jag flög över 145 cm efter att gjort ett tiotal hopp på höjder kring 135-141 så 150 cm ska jag ta nästa gång.

Denna veckan blev det inga 300m-lopp på måndagen pga MFF igen. Faktum är att det gick inte att träna alls - jag var mäkta förbannad igen. Istället fick vi skjuta på passet till tisdagen. Efter att ha öppnat med en låg 36:a var det bara att inse att några 4 lopp var inte aktuellt. Sagt och gjort, det blev tre snabbare lopp istället. Det var skönt att få springa på lite. Det har varit inte var någon vidare fart på sistone vilket märktes på 120m-loppen jag körde idag. I och för sig blev det tung löpning tre dagar på raken pga strulet med MFF vilket inte var direkt optimalt.

Hur som helst, efter helgen bär det av till Cypern i två veckor med landslaget. Det ska bli skönt att få komma bort få fokusera ordentligt på träningen. För hur man än vänder och vrider på det så är det alltid saker som ska ordnas med när man är hemma.

Njut av vårvärmen!

…har gått bra så här långt. Det var som sagt första “riktiga” veckans träning och framförallt så blir det en 10-veckors period nu utan några avbräck (förhoppningsvis). Idag lördag har jag veckans enda vilodag. Kroppens känns förvånansvärt bra. Kan gå utan att känna av knät och det trots att jag körde såväl snabbstyrka som tung hoppstyrka igår. Något som i vanliga fall brukar ge rejäl smärta i min patellasena. Veckan var rätt mycket “pang-på” dvs vi gick rakt in i vad jag vill betrakta som “höstträning”. Det har varit tuffa pass med andra ord. Mycket löpning, vilket jag gillar.

Veckans tuffast pass få nog bli onsdagens 2×4x150m löpning i backe. Till min tränares stora lycka har vi hittat en suverän backe (lagom lutning och ca 250m lång) i närheten av Brofästet (Öresundsbron för er icke-skåningar :)). Jag gillar backträning och hade faktiskt sett fram emot det. I man tankar såg jag dock framför mig en halvvarm vårdag, klar blåhimmel, solsken och hyfsat vindstilla. Nu var inte så fallet i onsdags. Nollgradigt! Snöblandat regn! Halvstorm! Ja, passet var en prövning. Eett sådant där pass som blir en klassisker - ett jag kommer att komma ihåg.

Imorgon är veckans skönaste pass: söndagspasset med snabbhet och annat kul.

Sedan kan jag boka av första veckans träning och förhoppningsvis ge mig en klapp på axeln innan det är måndag och dags för 4×300m igen…

Jag har dragit med en rejält ömmande patellasena de sista 4-5 åren. Under årens lopp har jag lärt mig att hålla den på en nivå där jag kan springa utan att ha ont genom att främst undvika vissa styrkeövningar men även hoppövningar.

På Sydafrikalägret fick jag nys om en ny behandlingsmetod som ännu befinner sig i forskningsstadiet. Dessutom var den mest beprövad på hälsenor. “Hälsenor, patellasenor - vad är skillnaden?”, tänkte jag. Sagt och gjort efter lite efterforskning kom vi (jag och förbundsläkaren) i kontakt med ett forskningsteam i Umeå.

Behandlingen innebär att om individen har inväxt av blodkärl i området med senförändringar så injicerar man ett skleroserande ämne, dvs det “klistrar igen blodkärlen”, i de små blodkärlen som ligger under patellasenan. Ämnet heter polidokanol och har använts under många år för behandling av åderbråck och är att betrakta som ofarligt. Teorin bakom detta är att det sker en inväxt av nervfibrer i dessa kärl och att detta område med kärk är det smärtutlösande på patienter med kroniska besvär. Om kärlen förstörs så förstörs även dessa nervfibrer. Det är alltså ingen behandling av själva senan, utan en smärtbehandling av kärlområdet utanför senan.

Min tanke var att jag skulle ha gjort behandling direkt efter inomhussäsongen. När jag fick bristningen så hade det ju passat in perfekt. Tyvärr befann sig de som skulle utförda behandling inte i Sverige förrän förra veckan varför behandlingen fick bli då. Jag velade fram och tillbaka om huruvida jag skulle vänta med behandlingen eller inte. Men sedan i höstas har smärtan gått upp ett par nivåer och framförallt så har den suttit i ett par dagar och känts av vid löpning till skillnad från innan. Det skulle betyda oerhört mycket för mig och min träning om behandlingen ger ett postivt resultat.

Nu är jag hur som helst igång igen med löpningen efter en veckas total vila från annat än jogging och cykling. Idag avverkades t ex 4 x 300m P6′ på Malmö Stadion i en plusgrad. Som om inte kylan var nog fick vi sicksacka mellan reklamskyltar och annat för Di Blåe spelade säsongens första Allsvenskamatch senare på kvällen (en match som de för övrigt vann - storstilat).

Nu väntar tio veckors träning (till mitten på juni dvs) innan det är dags att lätta och komma igång med tävlandet. Jag har tre veckor hemma innan det bär av till Cypern med Svenska Friidrottsförbundet och SOK i två veckor. Sedan är det förhoppningsvis lite varmare när jag kommer hem igen.