Jimisola.com - keepin’ on

Helt oplanerat blev det ett 100m-lopp idag. Var nere och körde snabbhet vid kl 11-13 på Stadion - samtidigt som klubben arrangerade en ungdomstävling - då jag fick veta att det fanns ett 100m lopp.. Med nästan 20 grader i luften, hyfsad vind och med gott mod efter ett par riktigt bra starter på träningen så efteranmälade jag mig till loppet drygt två timmar senare.

Jag vann loppet på 10.94 i -0.6-vind (givetvs hade den vänt sedan träningen). Med tre MAI:are så var det inget stort lopp. Men det var skönt att få känna på att tävla - senast var ju i mars då jag fick bristningen på ISM. Loppet då? Efter att ha radat upp riktigt bra starter på träningen då jag och Daniel Persson duellerade så fick jag till en riktigt dåligt start. Vanligtvis brukar jag inte gnälla på startern, men nu hann jag inte komma upp och ligga still i färdiga innan skottet gick. Stressad reste jag mig rakt upp och redan där var loppet spolierat.

Hur som helst, 10.94 i minusvind i denna tunga träningsperioden och med ett förmiddagspass i benen är ju inte katastrof. Skulle bara skönt att putsa mitt pers på 10.73 från 2001 i år bara…

Ja, jag är alltså hemma i Malmö igen. Som jag skrev förra gången så hade jag oturen att börja lägret med 39 graders feber för att sedan komma igång ett par dagar och därefter åka på ett nytt bakslag i form av en rejäl nackspärr. Men skam den som ger sig.. De där två exra dagarnas vila var kanske välbehövliga trots allt. I den perioden jag är nu är det lätt att stressa igång fast att kroppen inte är riktigt hundra procent. Jag trodde inte att en feber tog så på kroppen, men visst det är en himla skillnad på att fungera “vardagligt” och pressa kroppen till max på träningen.
Det tog mig nästan två veckor innan det kändes “som vanligt”. Det var en nyttig lärdom att känna vilken skillnad det var i återhämtningen. De olika serierna gick oftast bra (även om det lilla sista saknades) men det var framförallt återhämtning efter fullgjord pass som minskade efterhand som jag blev frisk. Från att mer eller mindre legat utslagen (och okontaktbar om ni frågar systrarna Kallurs tränare Benke Blomqvist som även assisterade mig under lägret) i nästan 45 minuter till den sedvanliga kvarten.

Nästsista dagen körde jag 4×200m P5′ med helsingborgarna Johan Wissman och Erik Wahn. Det var en klar nivå höjning för min del. Pga bristningen så har jag och min tränare tagit det medvetet försiktigt med maxlöpningen, ja vi har inte ens varit i närheten av den på de längre loppen. Jag kom till Cypern med en hög-24:a (gjort i en serie - 5×200m P3′) och hade innan loppen med helsingborgarna sprungit på 23.9 (också det i serien med 5×200m P3′). Wissman skulle ner mot 22.5 och gärna under, för min egen del så gällde det att inte förhasta sig så sub-23/23.5-fart skulle vara lämpligt. Första gick på 22.8 för min egen del, Johan någon tiondel snabbare. Det blev lite hets på första loppet - som alltid. Därefter hittade vi bra fart - mina resterande tre lopp låg klart under 23.5 Tillbaka var den där känslan som började infinna sig innan lägret - “Det finns där”.

Jag har gått ner ca 5 kg inför årets säsong (från ca 87 kg till 82+ kg). Till inomhussäsongen ifjol skedde det också, men då pga av andra olyckliga omständigheter. Det jag insåg då och som fick mig att börja tänka på “matchvikten” var att det kändes så himla lätt att springa. Kroppen var följsammare, smidigare och återhämtade sig bätttre och framförallt kändes det som att syran inte slog till lika hårt. De kilona jag gått ner nu beror till stor på att jag inte äter som en häst längre vid varje måltid(jag är känd för mina stora portioner :)) utan äter oftare. Dessutom har jag lagt överkroppsstyrkan åt sidan i stort sett helt och hållet och vad gäller benstyrkan så är det snabbstyrka och explosiva hopp - maxstyrkan är bortplockad fullständigt.

Hur som helst, förra veckan bjöd på ett riktigt bra backpass - sänkte mig med en sekund i snitt ungefär trots hård motvind på toppen. Igår var det återigen dags för måndagspasset som då bjöd på 2x(350m-250m) P12′-10′-12′. Det är faktiskt en serie som jag började köra i Irvine, USA när jag körde onsdagspassen tillsammans med britterna och norrmänen. Det är en annorlunda serie och jag gillar den. Framförallt, så är det bra att bryta mönstret. Jag (vi?) springer ofta 120m, 150m, 200m och 300m. Men med 250m och 350m faller man inte i gamla vanor på samma sätt och tvingas dessutom hitta fartkänslan på ett helt annat sätt. Dessutom har loppen olika målgång: 250m har mållinjen och 350m 50m innan mållinjen (startar på 400m-starten alltså). Serien idag var ett av de bättre sådana passen jag kört hemma faktiskt. Var nästan nere på tiderna från kanonvåren i Irvine 2001 och med tanke på att jag nu inte har någon att tampas med, vädret är sämre och fokuseringen blir bättre på läger så är jag riktigt nöjd.

Det skulle vara så skönt att få till en hel och bra säsong…

Jag är alltså på plats på Cypern tillsammans med stora delar av friidrottens landslag samt simlandslaget. Cypern är väl inget direkt favoritställe - lite väl mycket turistresmål för min smak, men det är riktigt kul att vara hör tillsammans med simmarna! Vi har sett såväl kvarts- som semifinalmatcherna i hockey-VM - det blir lite tryck med så många som sitter och hejar.

Träning då? Det har varit lite seg då jag blev sjuk - 39-graders feber och frossa - två dagar innan avresan. Det tog på kroppen. Styrkan har gått ok, men löpningen har tagit lite längre tid att hitta tillbaka till. Som om inte det var nog så lyckades jag med konststycket att dra på mig en rejäl nackspärr då jag körde mage häromdagen. Dagen efter kom jag inte upp ur sängen själv utan fick ha hjälp upp. Det tog två dagar för det att bli ok, men nu är det i alla fall full fräs igen. Lite tråkigt med sådana där “onödiga” avbräck bara. I övrigt finns inte så mycket att berätta. Det är mest äta, träna och sova som gäller.

Återkommer med en utförligare rapport efter lägret…