Jimisola.com - keepin’ on

Det tog ett tag innan säsongen kom igång på allvar efter sjukdom och annat kändes det som. 400m-loppen har kommit oregelbundet och lite väl långt emellan. Jag har inte kommit ihåg föregående lopp när det var dags för nästa.

Men nu var det så äntligen dags för ett lopp i nästan garanterat bra förhållande här i Madrid. Tävlingsfälten (A- och B-final) var dessutom riktigt bra. Kan inte komma på någon mer direkt än amerikanerna Tyree W och Jerome Young som saknades.

Nåväl, jag sprang i B-finalen. Fick bana sju med två klart sämre spanjorer utanför på bana åtta och nio. Innanför mig hade jag, precis som vid Europacupen, belgaren Cedric van Branteghem (vann då på personbästat 45.95 men har i såväl Oslo som Rom sprungit kring 45.5) och ungraren Szeglet (trea då). Dessutom sprang amerikanen Leonard Byrd i samma final. Det var med andra ord även upplagd för en bra B-final.

Jag kände mig lite ringrostig vad gällde öppningsfarten, men såg i alla fall till att komma iväg snabbt. De båda spanjorerna utanför kommer jag inte ihåg var de plockades. Det var först strax innan vi vände upp som jag fick en uppfattning om hur jag låg till. Till min förvåning så var det belgaren och inte amerikanen som vände upp först. Jag skulle tro att jag var trea in på upploppet i stort sett lika med ungraren. Orutinerat nog fick jag för mig att jag skulle försöka ta i och komma ikapp de båda i täten -det straffade sig.

Istället gjorde sig syran än mer påmind och jag fick istället se till att tampas med ungraren om tredjeplatsen. Amerikanen vann på 45.07, belgaren råpersade med 45.11 (har sänkt sig ca en sekund i år) och jag och ungraren slutligen kom att dela tredje platsen med 45.67.

Jag trodde faktiskt att jag skulle springa fortare idag. Mitt svenska rekord på 45.54 från Edmonton-VM 2001 kändes redo att slåss. Men jag är inte jättebesviken även om det var ett ypperligt tävlingstillfälle - bra startfält, snabba Mondo-banor och bra förhållanden dvs varmt och medvind på bortre lång.

Men för att få lite perspektiv på 45.67 så är det min tredje snabbaste tid någonsin - bara 13 hundradelar över perset alltså. De två andra (45.54 och 46.62) gjorde jag vid VM i Edmonton 2001. Detta var dessutom årsbästa med nästan exakt en halvsekund (46.15 i Ungern), så det känns lovande. Nu behöver jag ett par lopp inpå varandra nu och det är precis vad som kommer (Karlstad, DN-Galan och MAI-Galan).

Karlstad på torsdag nästa alltså. Tingvalla har jag alltid gillat. Ska bli intressant att se hur de nylagda banorna där är…

Inget Kool & The Gang?! Nej, en av sommarens stora begivenheter är deras 15-manna-konsert på Tivoli i Köpenhamn imorgon fredag. Det kommer att bli grymt för att tal klarspråk. Låt gå för att Pointer Sisters kommer om någon vecka, men Kool & The Gang är Kool & The Gang.

Det blir alltså ingen konsert utan tävling söderöver vid Madrids SGP. Förhoppningsvis blir detta första loppet i år i bra förhållanden. Startfältet ska vara riktigt bra med Daniel Caines, Alvin Harrison, hemmasonen David Canal osv. Jag vet dock inte än om jag springer A- eller B-final än. I nuläget skulle jag föredra en mitt-bana i en B-final före bana ett eller åtta i en A-final. Det är inte klokt vad snabbt man åker ut på ytterbanorna igen…

Efter att ha gått och väntat på ett bra lopp länge nu (halva säsongen har ju gått) känner jag mig riktigt laddat. Jag önskar att jag hade haft en lopp innan detta i lite närmare anslutning då det känns som att jag nu “gör säsongsdebut lite på nytt”. Men i och med tävlingen i Madrid så börjar en period med mycket resande och tävlande. Karlstad 24/7, SM 1-3/8, DN-Galan 5/8 och till sist (men inte minst!) MAI-Galan på himmaplan den 12/8.

Men först Madrid som sagt… TV+ sänder med start kl 20.

Jag är med i studion hos P4 Radio Malmöhus imorgon (onsdag) mellan kl 10-11. Jag lyssnar inte mycket på radio själv (P3 Soul, P3 Hiphop och P3 Rytm bara i stort sett) och känner därför inte till programmet. Men enligt utsaga ska det vara ett somrigt och lättsamt radio-program.

Efter tisdagen syrepass har min vänstra baksida, den där jag fick bristningen i vintras, känts lite stel, ja oviss.

Till helgens tävling i Helsingborg vid Öresundsspelen stod 200m på lördagen och 100m på söndagen. Jag hade hoppats att Wissman och Engberg skulle springa 200m, men Engberg hade tydligen känning sedan Lag-SM och Wissman valde enbart 100m.

Under uppvärmningen kom jag att känna av baksidan, men efter en rejält uppvärmníng, och hjälp från min tränare Claes Claes, så tycktes det släppa. Det är alltid svårt att avgöra om man är allmänt stel och lite sliten eller om det är något man bör oroa sig för. Det är här rutinen ska komma in..

200m-starten var en halvtimme försenad och sedan hamnade jag i sista (9:e) heatet vilket innebar att jag startade minst en timme efter utsatt tid. Nu missade jag tajmingen av uppvärmningen. Det är något jag vanligtvis inte störs av, men nu var det stundtals kallt och regnigt.

Hur som helst, jag kom iväg bra men i mitten/utgången till kurvan så kände jag att det kittla i baksidan och våga inte trycka. Kom ut på upploppet och var fortsatt försiktigt. Stod i valet och kvalet mellan att stanna och fortsätta. Men med en kraftig medvind, ca 3,6 m/s, var det lättare sagt än gjort. Resten av loppet kom bara att handla om att ta sig i mål. Jag avstod därför finalen. Det kändes riktigt surt för även om baksidan är stel så känner jag mig oerhört lätt. Jag är i form…

Vilket var något som framkom än mer på söndagen… Fortsatta problem med baksidan och velande från mig och Claes sida in i det sista. Kan man vara för försiktig?

Nåväl, jag sprang i sista 100m-heatet tillsammans med Lenny Martinez. 10.54w/+3.5 är mitt snabbaste lopp någonsin. Låt gå för att det var för mycket vind, men å andra sidan så vågade jag inte trycka för fullt utan tog det försiktigare när jag kom ikapp och tog mig förbi Lenny. Än en gång valde vi att avstå finalen. Det finns inte utrymme för att gå sönder på 100m eller 200m nu, men bara en dryg månad till VM. Det är trots allt så att även om 400m sliter på kroppen så sliter det inte på samma sätt som 100m och 200m då man inte når samma procent av sin maxhastighet.

I veckan ska jag se till att få rätt på baksidan och sedan hoppas jag att det dyker upp något 400m-lopp…

Hade hoppats få komma med i Gateshead, men nu verkar det inte ljust. Har stått som första reserv en vecka nu, men det är ingen som verkar ställa in. Återstår att se vad som händer. Jag är mentalt förbered på såväl Gateshead som Helsingborg. Jag behöver verkligen ett par 400m-lopp i bra motstånd nu när jag börja känna av lättningen av träningen. Blir det inte Gateshead så ska det nog kunna bli en bra helg i Helsingborg. Springer i så fall 200m på lördagen mot Wissman och förhoppningsvis Engberg. Känns kroppen bra dagen efter så blir det 100m också. Som det blåser nu så ska det vara medvind i Helsingborg - något som inte händer alltför ofta…

Mellan Europacupen och tävlingen i helgen blev det bara två “träningspass” för mig pga förkylning och halsont. Inget av dem var vidare betungande utan var mest för att röra lite på sig dvs jogg/uppvärmning, stretch, löpskolning, häckövningar, några koordinationer och ett par blockstarter.

Så idag var det dags för första riktiga träningspasset - 200m-300m-200m P15′. Det kändes välbehövligt och jag har laddat för det sedan helgen. Serien gick riktigt bra: 20.8, 33.0 och avslutningsvis 21.3. Hittade inga tider tidigare gjorda serier ikväll, men jag tror bestämt att det är mitt bästa sådana pass någonsin, rent tidsmässigt, och löpmässigt kändes det riktigt bra.

Bara att hoppas på fint väder och att det blir Gateshead i helgen…

Det var många turer kring loppet i Hungern som jag och Johan Wissman skulle springa. På torsdagen fick vi veta att loppet var på lördagen(!) och inte på söndagen. Vilket innebar avresa en dag tidigare vilket jag inte hade planerat för.. Hur som helst, släppte allt annat och kom iväg. Efter en hyfsat seg resa med en lång väntan i Düsseldorf så hann vi inte mer än landa innan vi sådär “helt apropå” fick veta att tävlingen inte gick i Budapest (den var inställd - detta var en annan). Jag, Wissman och Erik Wahn, som också var med, fick därmed avnjuta kvällen hungriga och tröttna i en minibuss på en tjugo mila puckelpist. Har inte varit med om maken till ojämnare väg - att sova var bara att drömma om. Nåväl, fram kom vi till slut.. Loppet då?

400m-loppet som var bästa grenen i denna U23 (ser väl ung ut med tanke på att jag fyller 26 till helgen :)) innehöll förutom mig själv på bana fyra och Wissman på bana fem även vå sydafrikanska 400m häck-löpare. Jag vet inte vad det är med mig och väder i år, men inte en tävling utan regn så även i Ungern. Under tävlingsdagen pendlade vädret mellan, sol och 30 grader, och, regn, rusk och halva gradtalet. Givetvis började det ösregna fem-tio minuter innan start och den lilla skaran åskådare som fanns försvann in under läktaren. Jag och Wissman kunde inte annat än att skratta. Ska det bli en sådan sommar där man missar alla bra förhållandena? Oslo, som jag missade pga, hade ju vindstilla och 28 grader t ex.

Hur som helst, Johan öppnade ganska raskt. Jag å andra sidan var lite velig. Hittade inte det avslappnade flytet i löpningen förrän på mitten av bortre lång. Jobbade mig genom kurvan och strax innan utgången var jag ikapp Johan. Fick med mig farten ur kurvan och fick genast ca två meter. Därefter försökte jag, till skillnad från Europa-cupen, slappna av och inte kämpa, slita och ta i. Istället skulle jag bara försöka bibehålla den avslappnade löpningen jag brukar ha precis innan jag kommer ut på upploppet och får för mig att “nu j-vlar”. Faktum är att den avslappnade löpningen kändes riktigt bra. I nästa lopp (som med lite tur blir i Gateshead på min födelsedag, söndag alltså) så ska jag vara lite mer aktiv och försöka hitta en bra balansgång för löpningen på upploppet. Jag och Johan behöll ungefär avståndet till mål. Jag tyckte mig skymta 45.78 på resultattavlan, ja de andra inkl Johan såg också det, och det kändes skönt att gå ner en bit under 46. Men så kom det officiella resultaten: 46.15 och det var inte alls lika kul längre. Men vad säger man? Varför är det aldrig på andra hållet?

För att summera det hela så var det skönt att komma igång och tävla igen efter att jag varit sjuk. Trodde att jag skulle känna mig betydligt segare. Revanschen på Wissman har jag väntat på sedan ifjol! Ifjol förlorade jag ju i Ludvika där jag dum nog sprang trots att jag hade ont ga ischias. Men ligger man vid startlinjen så gör man det med avsikten att vinna…