Jimisola.com - keepin’ on

Såhär nästan två dagar senare, och med semifinalen avgjord, så känns det fortfarende oerhört frustrerande att jag inte gick vidare från försök till semifinal. Jag hade behövt två lopp för att göra mig som mest rättvis - hitta tävlingsrytmen med mat, uppvärmning osv. I första hand var den ett bra lopp i en semifinal som var viktigt för mig och sekundärt en bra tid - det enda ger onekligen det andra. Visst, det går att konstatera att 45.87 hade räckt till avancemang på placering i två andra heat. Dessutom fanns det två andra tredje platser nära tillhands med 45.83 samt 45.86. Men det är ointressant - jag skulle ha sprungit bättre!

45.87 är förvisso ingen katastrof, men jag förväntade mig mer av mig själv och som jag varit inne på tidigare så har jag gått fram såväl vad gäller maxsnabbhet som acceleration i år. Jag tror att det är lite därför som jag inte hittar rätt i mina lopp. I mitt svenska rekord hade jag en 21.6-öppning (det var snabbt för mig då). I försöksloppet här i Paris hade jag en 21.3-öppning istället för tilltänkta 21.5. Som en jämförelse kan nämnas att Michael Johnson låg kring 21.1 i sitt världsrekordlopp!

Mitt problem är att när jag passerar 200m på 21.3 så känns det numera lätt och avslappnat dit, men det är uppenbarligen så att det går för mycket energi i förhållande till vad jag får ut. Jag tappar för mycket mot mina konkurrenter den sista biten. Den förbättrade snabbheten ska jag inte nyttja till öppna fortare utan istället nyttja till att ligga på en lägre procent av min maxfart (t ex 98%/21.5 istället för 99%/21.3). Ett extremfall är att se när fransmannen Marc Raquil springer. Han var sist ut på upploppet i gårdagens semifinal, men först i mål på 44.85! Jag tror inte att hans upplägg skulle passa mig, men det är nog helt klart nu att jag bör ha lite is i magen och öppna lite långsammare. Det är ju det som är den stora skillnaden mellan 400m inomhus och utomhus att utomhus kan man disponera loppet precis som man vill.

Som sagt, VM blev inte vad jag hade tänkt mig. Varken svenskt rekord eller semifinal. Men jag är (förhållandevis) skadefri så det är bara att bryta ihop, deppa och komma igen än bättre…

Nu är äntligen startlistorna ute. Kort summering: 7 heat och förutsättningarna för arrangemang är 3 första + 3 bästa tider.

Kl 17.11 går startskottet för det mitt, sjätte och sista, heat.

Det är lite svårt att sia om huruvida mitt heat är “lätt” eller “svårt”. Jag ser det som ett relativt tufft heat - det känns som att det kan bli rätt tajt. Som jag ser det är det öppet mellan sex löpare.

				 2003	Personbästa
1	Clarke, Davian       JAM	 45.18	44.98
2	Chao, Un Kei         MAC	 50.50	50.50
3	Francique, Alleyne   GRN	 44.78	44.72
4	Brown, Christopher   BAH	 44.94	44.94
5	Laursen, Jimisola    SWE	 45.67	45.54
6	Hughes, Kenmore      ANT	 47.47	47.11
7	Hill, Clinton        AUS	 45.29	45.29
8	Al-Shammari, Fawzi   KUW	 45.54	44.93

Davian Clarke sprang fort tidigt på säsong vid de jamaicanska mästerskapen sedan har han varit en-två klasser sämre och ojämn framförallt. 45.58 som bäst sedan juli och 46.17 i sitt senaste lopp vid Pan-amerikanska mästerskapen den 8 augusti.

Alleyne Francique har sprungit på 45-tider under hela säsongen och dessutom fått in två 44.9-lopp. Båda i Spanien, Sevilla och Madrid, i den senare har jag även mitt årsbästa från.

Christoper Brown känner jag inte till sedan tidigare. Han sprang sub-45 på höghöjd i Sydafrika i våras (mars). Därefter har han hållit sig kring 45.4 och uppåt med undantag för ett lopp i Grekland för någon vecka sedan då han fick till sitt årsbästa med 45.16.

Australiensaren Clinton Hill har varit igång sedan början av feburari och tävlat varje månad. Vi möttes på DN-Galan - han var en av många som tog sig förbi när jag tappade rytmen och rasade genom fältet. 45.84 hade han i det loppet och det är kring de tiderna han har gjort på sistone (har fått in två loppet kring 45.30 också). Ska bli intressant att se hur han klarar av den långa säsongen…

Fawzi har en underlig säsong med tre lopp: 49.02 (16 feb!), 45.54 (8 aug) samt 46.25 (10 aug). Han har potenitell dock med sitt personbästa och nationsrekord på 44.93 från GP-tävlingen i Doha, Qatar ifjol.

Som sagt, förutom Alleyne så tycker jag inte att det är någon som sticker ut 17:24, så imorgon vid den här tiden har jag/vi facit…

JA! Då är jag äntligen på plats i VM-byn. Annecy i all ära, men det är först i VM-byn det känns att det är VM! Byn utgörs av ett universitetsområde och vi bor i “Svenska studenters hus”. Det känns lite hemtrevligt med svenska böcker och annat runtomkring sig. Alla aktiva, tror jag, har singelrum. Däremot så delar varje våning (ca 8 pers) på toalett samt dusch.

Bäst av allt? Vi har fast Internet-uppkoppling med ett rum med stationära datorer och ett rum för bärbara. Inte helt oväntat intogs det senare rummet av mig, Holm och Strand.

Imorgon ska vi äta lunch på svenska ambassaden och på fredag är det presskonferens. Hoppas man får tillfälle att ladda inför lördag också bara…

Efter fyra dagar i Annecy tillsammans med större delar av den svenska trupper, så beger jag mig nu vidare till Paris och VM-byn under eftermiddagen imorgon. Förlägret har varit ok. Min franska är ju inte den bästa (läs: obefintlig) så det kan vara lite frustrerande att göra något så enkelt som att beställa lunch.

Hur som helst, i fredags hemma dvs innan avresan hit så lyckades jag ju med konststycket att få en sättning i ryggen i mitt absoluta sista häckhopp på sista träningspasset. Fick behandling av min underbara naprapat Ann redan samma kväll och medicinarna här nere har också slitigt hårt. Men det var inte förrän idag jag kände att jag vågade springa på. Fram till nu har det mest varit nättare koordinationer, stegringslopp och liknande här.

Dagens träningspass var riktigt bra (kände mig rapp) vilket var skönt eftersom det var sista riktigt passet innan VM-starten. På torsdag i Paris blir det en “Va go’”-pass och sedan är det bara att invänta startskottet…

Imorgon lämnar jag Malmö för precamp i Annecy. Där blir jag tills den 20:e och då bär det vidare till VM-byn i Paris. Lördagen den 23 augusti kl 16.35 är det sedan dags för 400m män försök! Jag återkommer med mer info så snart tid ges.

Det börjar röra sig så sakteliga på IAAF:s världsranking världsranking. Från 48:e plats till 44:e på 1167p på en vecka. Med tanke på att MAI-galan gick igår så kan det bara vara DN-galan inräknad, så nästa vecka bör det bli ytterligare poäng för min del. Jag blir inte riktigt klok på vad de olika resultaten ger för poäng (IAAF:s har ju inte släppt någon förteckning än), men det hade varit kul att komma över 1200p innan säsongen är över. Men då vill det till att jag avslutar säsongen bra dvs springer bra på VM, i 300m-loppet i Göteborg efter VM samt springer form och slår Wissman på Finnkampen…

Efter 45.67 loppet i Madrid den 19 juli så trodde jag att det skulle trilla in 45-tider sig själv och att en låg 45:a skulle komma inom kort. Ack, vad jag hade fel. Istället blev jag påmind om att 400m inte “bara är att gå ut och springa”. Nu tog det ett tag innan jag hittade rätt i löpningen igen och den här gången nu kändes det riktigt bra.

Dagens öppning på MAI-galan var 21.4 och alltså att betrakta som jämlik den på DN-galan (21.35), men det var ändå två helt skilda lopp innan dess. De första 200m kändes oerhört lätta - jag sprang riktigt avslappnat. Var lite mer aktiv in i andra kurvan för att i utgången när tåget gick känna att jag kunde svara. Ja, det var nästan som att där fanns en växel till. Underbar känsla! Jag vet ju hur det ska kännas efter Inomhus-EM och 21.22-öppningen…

Klart först ut på upploppet var Al Bishi, därefter kom amerikanen Byrd som var tätt följd av mig och precis efter mig låg belgaren van Branteghem. Jag utmanade Byrd och ett tag kändes det som att jag skulle kunna få övertag och gå om, men det ville sig inte riktigt och när jag började “inse” detta så gick istället belgaren om mig. Det var rätt tätt upplopp mellan oss tre på placeringarna två till fyra.

Hur som helst, tiden i all ära men idag var det framförallt löpningen och loppet som sådant som gladde mig. Det är en skön känsla när de olika faserna i loppet stämmer, särskilt när det finns krafter kvar på upploppet. 11 dagar till VM…

Malmö, himmaplan och MAI-galan. MAI-galan som i år bjuder på bra startfält i en rad grenar och riktigt bra i ett par. En av de senare är bl a 400m för män. Fem löpare med årsbästa på 45.02-45.40 och därefter kommer jag med mina 45.67. Det är ett riktigt tajt lopp och svårt att utnämna någon direkt favorit med andra ord. Jag tror mig ha mött alla löparna tidigare i år utom James Davis.

Jag älskar att tävla på Malmö Stadion. Det enda dilemmat är uppladdningen. Den blir sig aldrig riktigt likt hemma med vardagssysslor som hänger över en. Jag saknar mitt hotellrum trott eller ej

Detta blir sista loppet innan VM. Det skulle vara skönt att få till ett bra lopp och ha det med sig i bagaget. Jag tyckte att säsongens tre första lopp, dvs tom 45.67-loppet i Madrid, gick åt rätt håll. Sedan har det varit som att jag jagat ännu bättre tider istället för att försöka hitta rätta känslan och upplägget på loppet.

Jag hoppas att allt klaffar ikväll…

Efter mycket om men är jag äntligen tillbaka på IAAFs världsranking över 400m. Än så länge bara en 48:e plats men nu ska det klättras… Skador och missade mästerskap (EM i München och IVM i Birmingham) har gjort att jag hamnat utanför rankingen. Det är en halv vetenskap om hur rankingpoängen räknas ut och inget jag tänker ta här. Det finns en viss eftersläppning, men eftersom jag varken gjorde en ordentlig (läs: gjorde mästerskap) utomhussäsong ifjol eller Vid årsskiftet var jag 20:e, tror att jag låg någon placering upp precis efter inomhus-EM i Wien för visso.

Ja, vad säger man efter 46.32? Jag saknar ord men “pinsamt”, “katastrof” mm ger en hint om vad jag tycker och känner. Det går som på räls i strax över 300m sedan är det som att det låser sig. Vette tusan om det gör så i kroppen eller i huvudet. Jag fick till en bra öppning tyckte jag med 21.4, men nu börjar jag undra om det kanske är för snabbt trots allt. Just nu är jag mest besviken. Det känns som jag är i riktigt bra form - snabbhetsmässigt är jag det i alla fall. Det känns fruktansvärt frustrerande att inte jag inte får på loppen. Får nog samla mig lite och ta och analysera det i lugn och ro. Men det kanske är så att jag disponerat loppet fel, kanske springer det för mycket som ett 300m-lopp?

Nu blir det lugn i en vecka sedan är det MAI Galan som gäller…