Jimisola.com - keepin’ on

Jag får börja med att be om ursäkta för att jag inte har uppdaterat sidan sedan den 12 oktober. Det har sin förklaring då det inte är kul att uppdatera sidan då man är skadad.

Hur som helst, den 13 oktober drog träningen igång på allvar. Trodde jag! Jag börjar tro att det inte är tänkt att jag ska springa. Efter att ha avverkat de snart klassiska 550m-loppen i Pildammsparken så fick jag kramp i hålfoten och vaden på vägen tillbaka till Atleticum (vår inomhushall). Jag stretchade ut det på stället och sedan var det inte mer med det. Under kvällen började det dock ömma lite väl bra varför jag isade och körde TENS. Dagen efter stod det snabbhet på schemat men foten kändes inte alls bra. Envis som jag är så trodde jag att det skulle ge sig om jag bara fick joggat, värmt upp och kom igång. Efter ett varv i hallen - mer eller mindre haltandes - så ga vajg upp. Ringde klubbläkaren som kom och undersökte mig. Det var inte mycket till undersökning då han konstaterade direkt att “Du har ju en bristning i hålfoten!”. Jag hade nog inte kollat själv för att blödningen syntes klart och tydligt. Senare samma vecka besökte jag Nils Westlin (författare till Stora Fotboken bl a och en av Sveriges främsta idrottsläkare om än pensionerad). Han konstaterade samma sak, men ville få reda på omfattningen mha ultraljud varpå jag två dagar senare gjorde denna. Domen blev 5-6 veckor tills att jag kunde började jogga nätt på foten och ytterligare någon vecka innan jag kunde belastan för fullt dvs med löpning i kurva, hopp etc. 8-9 veckors höstträning!

Jag var rätt knäckt, det ska erkännas. Men jag och Claes satt oss ner och skrev ner allt jag kunde köra. Det blev fem bra pass i veckan varav tre var intervaller på cykel. Så nu är jag en jäkel på cykel Tack vare att jag cyklat så mycket så känner jag att jag har hållit igång flåset och samtidigt fått rejält med cirkulation i musklerna efter styrkan.

I måndags denna veckan var första gången jag kunde jogga. Nu är jag uppe i tio varv jogg per pass och kan, oss emellan, hålla lite högre fart än så utan att det känns.

Nu är det Sydafrika i vanlig ordning som lockar i januari. Mitt mål är att jag ska kunna springa för fullt där och dessutom ha fått kört en del hemma innan så att vi kan dra på med tunga lopp där nere.

Inomhussäsongen hoppar jag över, men det var faktiskt bestämt redan innan. Undrar nästan om det var för att jag valde bort denna för att få mer tid med träning inför utomhussäsongen som gjorde att jag blev skadad. Vi känner alla till “Murphys lag”. Hur som helst, utomhussäsongsdebuten är planerat till den 24 april på Martinque.

Lovar att det inte ska gå lika långt mellan uppdateringarna framöver. Ha det så gott i höstmörkret!