Jimisola.com - keepin’ on

Ja, säsongen blev inte den jag hade tänkt mig. Inget OS och botten var nådd med den dåliga prestation vid 400m-final på SM. Min baksida hade besvärat mig sedan jag var i LA på träningsläger i början av maj, men alla jag varit i kontakt med medicinska personal på förbundet och hemma i Malmö har sagt att det var ischiasproblem eller liknande pga min rygg. Min rygg har ställt till problem förr, så det var bara att bita ihop - det var ju ett OS-år! Det blev med andra ord till att isa och köra TNS min baksida under säsongen och mina evigt strulande patellasenor blev dessutom bara värre.

Men efter SM så kände jag att det minsann skulle kollas upp en extra gång. Så i veckan direkt efter SM reste jag upp till Umeå för att låta kolla samt behandlade knäna. I slutet av samma vecka gjordes det en ultraljudsundersökning av min baksida hemma i Malmö. Det var en himla tur att jag gjorde den då där var en vätskeansamling intill hinnan mellan två muskler! Vätskan låg så att den kom att störa mig mest vid anspänning och vid sned belastning (ingång och utgång ur kurva kändes också värst - 100m rakt fram gick nästan helt ok). Det kändes så befriande att få veta vad som var fel. Smärtan i baksidan har varit mycket diffus; känts ena dag för att vara helt borta nästa, känns vardagligt när jag bara rört mig som vanligt och inte alls känts under lopp osv. Vätskeansamlingen berodde hur som helst på att jag har haft en (mindre) muskelbristning i baksidan. Jag vet precis när problemen startade i maj, men jag kände aldrig av någon “bristning” i samband med det. Eftersom vätskan inte försvunnit av sig själv så beslutades det om att kortisonspruta för att skynda på läkningen. Kände ingenting de första fem-sex dagarna, men sedan kom det litegrand igen. Ny ultraljudsundersökning visade att det fanns lite, lite vätska kvar och därför blev det ytterligare en injektion.

Nu är det cirka två veckor sedan och jag känner ännu ingenting (tror jag - efter fyra månader så inbillar man sig lätt att smärtan finns kvar), så idag drog träningen igång med gruppen på allvar. 10×200m P3′ och det gick rätt fort faktiskt. Vilken känsla, vilken glädje att få springa igen. Nu är det bara att hålla tummarna för problemfri höstträning. Min motivation är det INGET fel på. Rätt många har frågat mig om jag skulle sluta eller snarare utgått från att så var fallet. Visst, tanken skulle kunnat slå en efter ett par säsongen utan någon riktigt fullträff och med de unga killarna i hasorna.

Jag är 27 år gammal och känner inte att jag fått ut min fulla kapacitet då kan jag inte heller sluta!

Efter SM bestämde jag mig för en mental time-out dvs ingen friidrott, ingen uppdatering på hemsidan osv. Men under hösten kommer sidan att uppdateras som vanligt igen.