Jimisola.com - keepin’ on

Ja, det finns inget försvar. Jag har inte uppdaterat sidan på nästan två månader. Beror egentligen bara på två saker: hade bara dåliga nyheter att rapportera och sedan så hade jag fullt upp med annat som var viktigare.

Hur som helst, dagen efter jag skrev förra inlägget så kom smärtan i foten tillbaka. Eftersom jag hade haft en akut hälseneinflammation precis innan så var jag helt säker på att det var hälsenor igen. Det finns få saker jag som jag har sådan respekt för som senor - häl eller patella - behöver de opereras så blir det aldrig som förut och i värsta fall är det slut.

Det blev därför ytterligare vila och dagen innan avresan till Sydafrika (den 20 dec) så kunde jag röra på mig så lätt igen. Väl nere i Sydafrika så kändes det mycket bättre till en början (säg den kropp som inte mår bättre av värme?) och även om jag inte kunde i närheten av min maxfart så fick jag i alla fall ut det jag skulle av loppen - mjölksyra!

Tyvärr insåg jag snart att problemen med höger foten bestod, ja och till råga på allt så började vänsterfoten ocksåBaksidebesvären vägrade också ge med sig. Jag ger inte upp lätt, men nu började det kännas tungt. Jag vill ju inget hellre än att få springa. Det var rena tortyren att se de andra flyga fram på banorna medans jag själv fick ta det lugnt och hålla mig till mina 250m- och 300m-lopp. Så sakteliga började jag få koll på hur jag skulle hantera det hela. Is och TENS efter träningen varje, excentriska övningar för foten/hälsenan och minst två dagars vila mellan löppassen. Precis innan hemresan så hade jag någon dag där det gjorde riktigt ont efter ett löppass så jag vilade någon extra dag och fick till ett bra pass sista dagen. Alltid skönt med en bra avslutning på ett läger!

När jag kom hem så hade jag en läkartid inbokad och av någon outgrundlig anledning så försvann smärtan i foten igen. Nu var det mer eller mindre konstaterat att det inte var hälsenan som spökade utan någonting annat, men vad? Läkaren kunde bara instämma. Hälsenan var det inte. Det fanns heller ingen bristning i hälsenan efter den akuta hälseneinflammationen, så jag hade minst sagt tur i oturen. Baksidan fick jag kollat upp igen på ultraljud och där finns fortfarende vätska kvar. Hittills har alla läkare varit som ett par levande frågetecken. Ingen har kunnat förklara varför vätskan inte försvinner. Denna veckan ska min baksida dock tas upp på någon “läkarträff”. Kul att man kan underhålla Får bara hoppas att de kommer på något när de slår ihop sina kloka huvuden…

Sedan jag kom från Sydafrika den 16:e har jag faktiskt kunnat springa. Sanningen är den att jag nu har kört med spikskor sedan den 21 januari. Två löppass i vekcan, fortfarende ingen riktigt sprint och än så länge bara ett pass i kurva. Det blir ingen inomhussäsongen för min del utan vi fortsätter stegra träningen så sakteliga. Jag känner fortfarende ingenting alls av problemen med foten och baksidan spökar bara litegrand. Bara att hålla tummarna och hoppas att nu när vi tar oss tiden och inte stressar tillbaka så ska kroppen hänga med.

Ett tack till dom som skrivit - undrat, önskat lycka till och peppat. Det uppskattas!

Och avslutningsvis kan jag då glädja med att berätta att jag idag sprang 5×300m P6′ på i snitt 39.2. Faktum är att just den serien är en liten favorit som jag körde i december 2001 (precis innan IEM mao) och då snittade jag som bäst 38.8…