Jimisola.com - keepin’ on

Det traditionsenliga syrepasset på måndagarna flyttades denna veckan till onsdag då jag reser till USA idag för att närvara vid min friidrottskompis, Jerome Davis, bröllop.

Dessutom var jag inte helt hundra i ryggen i måndags. Förra veckan fick jag en låsning i ländryggen i samband med ett styrkepass på tisdagen. Kände direkt att det skulle ta någon dag för det att lossna. Tog nästan en vecka och ett par naprapatbehandlingar för att det skulle släppa, men nu är det i alla fall ok. Vågade dock inte springa på det. Efter att jag fick bristningen vid ISM 2004 i samband med en nackspärr och ett ryggskott, så tar jag det försiktigt vid låsning i rygg och nacke.

Hur som helst, måndagspassets 5×300m P6′ flyttades alltså till igår (onsdag) istället. Kände mig inte riktigt på hugget under uppvärmningen, men jag var ute efter att få ett snitt under 39 (38.85 som bäst tidigare) med mig hem. Ett av mina problem med lopp är att hitta rätt fart/tid på första loppet. Ofta så går jag på för fort i ivern. Så Claes sa åt mig att gå på för bra nu och förstöra serien - det viktigaste är att jag får fem lopp, drar på mig syra och blir trött. Första loppet gick på 40 sekunder! Tyckte att det kändes lite för lätt. Typiskt, nu skulle det bli svårt att göra sub-39. Men andra loppet dunkade jag in en 37,3:a och den kändes. Ogillar när loppen är ojämna tidsmässigt då serien tar betydligt mer. Snabba lopp i början av serien - innebär att man drar på sig syran tidigare. Nåväl, tredje blev en låg 38:a och sedan lyckades jag få till låga 39:or de båda sista. Jag var helt utslagen i 20-30 minuter, men vadå? Det visade sig bli 38.8 i snitt och det är det snabbaste jag någonsin har gjort, så då är det ok att må skit en stund efter loppen

Nu kommer jag att ta det lugnt i ett par dagar eftersom jag reser till USA. Sedan utökar vi med ytterligare ett löppass - till tre i veckan - när jag kommer hem…

Kontinuitet i träningen är A och O. Nu har jag två träningsveckor där jag kunnat träna på som jag ska. Förvisso springer jag inte de fyra passen per vecka som jag normalt sett gör utan endast två. Vi kör på så ytterligare två veckor innan vi ökar till tre löppass per vecka.

Löpningen känns förvånansvärt bra. Trodde att det skulle kännas ovant och vara otekniskt. Men det har faktiskt känts följdsamt. Uthålligheten är anständig men där handlar det återigen om kontinuitet. Vad gäller snabbheten så saknar jag explosiviteten då jag inte har kunnat köra någon hoppstyrka. Den vanliga styrkan däremot är riktigt bra.