Jimisola.com - keepin’ on

Det finns inte mycket att säga jag förutsättningarna att springa ett bra lopp, men tog inte vara på tillgfället. Efter loppet i Karlstad där jag öppnade på tok för fort, så ville jag hitta en något långsammare öppning dvs kring 21.7 så där.

Istället öppnade jag på katastrofala 22.5(!) och förstod vid ingången till andra kurvan att det var kört rent tidsmässigt. Det jag får ta med mig från detta loppet är ett riktigt bra upplopp där löpningen verkligen stämde hela vägen in. Som det kändes så fanns där utrymme att öppna fortare utan att jag skulle behövt springa nämnvärt långsammare sista 100m.

Tyvärr så speglar detta loppet säsongen rätt bra. Det har varit upp och ner rent tidsmässigt såväl sluttiden som öppningstiden har varierat. Loppet idag var sju hundradelar över loppet i Karlstad, men dagens lopp var utan diskussion ett avsevärt mycket bättre lopp. Vad jag behöver nu är lite flyt dvs inga fler förkylningar eller virusinfektioner och sedan ett par tre lopp.

Ser fram oerhört mycket mot att springa stafetten på VM! Den har hägrat hela säsongen och nu har vi det bästa laget på pappret som en svensk landslag någonsin har haft, så det vore tusan om inte det gamla rekordet ska ryka i år.

Hade varit kul att springa individuellt på VM igen - jag vet ju att jag alltid lyfter mig på mästerskapen. Nu var det inget uttalat mål såsom stafetten utan jag vill få till en jämn säsong utan skador där jag hittar känslan för 400m igen. Nu blir det ett litet break från 400m och sedan så efter VM blir det MAI-galan, SM och Finnkampen.

Än är säsongen inte slut…

Karlstad gick tyvärr inget vidare. Det var lite väl mycket innan loppet som störde, men ställer jag mig på linjen så är det givetvis för att prestera. Ryggen, som fortfarende bråkar efter ryggskottet i Salamanca för två veckor sedan, ordnade landslaget sjukgymnast Inger Karlsson till och det på sin semester. Tack. Däremot så satt sviterna av virusinfektionerna kvar. Har tagit mig två-tre timmar att somna de senaste dagar och så även dagen innan loppet. Somnade kl 2 efter att hostat mig tokig i mer än två timmar (Rizak Dirsche som jag delade rum med måste ha blivit lika tokig). Sedan vaknade jag kl 6, hostandes, och lyckades aldrig somna om. Så kroppen var inte helt hundra och det kändes under uppvärmningen. Men å andra sidan har jag haft sådana uppvärmningar där det sedan känts super i själva loppet. Efter loppet blev jag varse då jag en timme efter loppet skakade som ett asplöv och kände mig yr. La mig ner inne på Tingvalla och somnade! Det har inte hänt sedan mitt klassiska första 400m-lopp vid Skol-SM hösten 94 då jag avslutade sista på 17.3!

Nåväl, loppet då. Jag ville komma igång på och känna att jag låg bra till vid 200m. I Salamanca så kom jag på efterkälken i i motvinden på borte lång och sedan fick jag jaga ikapp.. Hade favoriten, Hamdan al Bishi, banan utanför mig så det var perfekt slagläge. Bra med i starten, kanske lite för mycket 100m/200m-start över den men men.. När vi vände ut ur första kurvan så slog motvinden mot mig och efter Salamanca loppet så såg jag givetvis till att jobba på på rakan för att inte tappa fart. Tyvärr, jobbade jag på lite för bra och kom aldrig riktigt att flyta på borte lång (vi minns väl alla Michael Johnsons fyra 100m-faser: Power-Pace-Position-Pray?). Hade lovat mig själv att oavsett status vid 200m göra en aktiv och bra andra kurva - vilket jag också gjorde. Gick om Hamdan rätt tidigt och kom ut axel-vid-axel (kanske lite ledning) på upploppet och så låg vi till 70m kvar kanske innan jag tappade “rullen” och Hamdan gled iväg den sista biten. 46.0 mot 46.60, så det kändes surt.

Nåväl, nu ska jag låta kroppen återhämta sig. Få rätt på ryggen och på 100%-igt frisk och sedan är det DN-Galan som gäller och duellen mot Wissman…

Efter lite hackande framför datorn så har sajten nu
aktuella placeringar för mig på världsårsbästa samt världsrankingen på 400m. Uppdateringen görs helt automatiskt utan fördröjning från IAAF.

Kan tyvärr inte springa Folksam GP i Norrtälje pga en besvärande rygg. Det högg till i ryggen - ryggskott - nere i Salamanca, men jag sprang i alla fall. Kanske inte så klokt så här i efterhand, men men.. Då kändes det mest när jag gick eller när jag värmde upp. Fick jag på mig spikskorna och sprang max så kändes det betydligt mindre.

Trodde därför inte det var så illa men efter loppet, antagligen pga jag blivit kall, så blev det bara värre. I fredags fick jag en behandling av Torbjörn Mårtensson på IMC och efter den så har det givetvis varit lite irriterat till en början men har nu så sakteliga börjat gå åt rätt håll. Tyvärr så gick det inte snabbt nog och jag tvingades idag därför tacka nej till Norrtälje. Det känns mycket tråkigt dels därför att de har lagt ner en massa tid och energi på att få till en arrangemang med boende, bra motstånd på 400m etc; men även därför att jag känner att jag är i form och det går åt rätt håll med 400m. Tyvärr innebär detta nu att jag endast har sprungit tre lopp i mitten på juli. Har missat fyra (4) tänka tävlingar i år: Folksam GP i Göteborg och Europacupen pga sjukdom, Padova, Italien pga resan och nu då Norrtälje pga ryggen.

Nåväl, vissa saker kan man inte styra över och detta var en sådan. Får ladda inför Karlstad istället, men det är inga problem då jag alltid trivts bra där.

Trenden fortsätter och jag har kapat ca tretiondelar i de båda loppen efter säsongsdebuten. I Salamanca sänkte jag mig med ytterligare 35 hundradelar till 46.17. Det blev därmed en andra plats bakom Leonard Byrds 45.56 (årsbästa på 45.09).

Loppet då? Jo, konkurrensen var ok och förhållandena var värmemässigt bra men tyvärr så fick vi en klart kännbar motvind på bortre lång. Motvinden ställde till det för mig. Jag började flyta lite för tidigt ut ur första kurvan och hade därför inte tillräckligt med fart för bortre lång såde andra gled förbi och/eller ifrån mig. Ingången till andra kurvan var det som jag arbetat med mentalt sedan Sollentuna. Jag måste vara tuffare i den kurvan och gå på. Vilket jag nu också gjorde och vilken skillnad det är! Kände att jag genast började plocka på de andra och vid utgången till upploppet hade jag bra fart och en bra momentum. Kom ut som 4-5 och plockade alltså alla utom en på upploppet. Kändes som gammalt gott slag. Var otrolig stark hela vägen in i mål så en något fortöppning första 200m hade inte straffat sig något nämnvärt.

Norrtälje måndagen den 11 juli blir alltså nästa 400m-lopp. Hoppas att arrangörerna får till ett bra startfält. Skulle vara en riktigt efterlängtad födelsedagspresent (28 år den 13 juli) med en sub-46:a.

Luther Vandross gick bort under fredagen. Sviterna efter stroken som han fick för två år sedan blev för mycket. Luther blev 54 år gammal.

Ni som känner mig vet att jag älskar musik i allmänhet och Luther Vandross i synnerhet. Så glad att jag såg honom live då jag var i Kalifornien hösten innan han fick stroken. Han lämnar ett stort tomrum efter sig då det bara finns en Luther och en man med en sådan röst.