Jimisola.com - keepin’ on

Har känt mig i helt ok form en längre tid och har hoppats tiderna ska trilla ner,
men så har inte skett. Väder, vind och många lopp förvisso, men jag känner inte riktigt att jag fått till ett helt lopp. SM-loppet var t ex ett riktigt feglopp med en öppning på över 22 sekunder. Så i Rovereto var jag fast besluten att testa med en snabbare öppning och med lite tur skulle jag kunna hålla.

Sagt och gjort, jag öppnade fort på nästyttern (bana fem) och passerade - med Tyree Washington hak i häl på banan innanför - Leonyrd Byrd på ytterbanan efter ca 170-180m. Förstod att det gick fort, kanske för fort, men i det läget är det bara att köra på. Fick till en ok kurva, men när jag vände upp så kände jag hur jag tappade fart och det blev ett fruktansvärt lång upplopp. Tyree W och Alleyene F gled iväg snabbt i början och ytterligare en bit in på upploppet så kom bl a Byrd tillbaks och sprang förbi.

Det är alltid lätt att vara efterklok. En något långsammare öppning kunde varit skillnaden, men men.. Tar med mig de första 300m som kändes som “Good Old Me” till höstträningen. Nu återstår det Stafett-SM och kanske en “glasse-tävling” innan jag drar igång och tränar igen.

Återkommer med en säsongssammanfattning så snart det blir aktuellt.

Ikväll är det springer jag vad som troligtvis är årets sista individuella 400m-lopp. Platsen är Rovereto (nordöstra Italien). Det är ett hyfsat startfält med bl a Tyree W och Leonyrd Byrd. Hade varit skönt att få avsluta säsongen med ett par skalper Det är sex banor runt, rätt snäva kurvor men jag tror mig ha bana fem. Banorna är givetvis Mondo och stenhårda, så det känns som att det finns möjlighet för att bra resultat också. Men jag ska inte stirra mig blind på en tid utan se till att få avsluta med ett lopp som jag är nöjd med och ett lopp som jag kan bära med mig till utomhussäsongen 2006 (om nio månader).

Fem år i rad - 1997-2001 - vann jag 400m i Finnkampen. De finländska ledarna kallade mig t o m för “Finndödaren”. Därefter missade jag de tre följande Finnkamperna av olika skäl (läs: skador). När vi gick in på banan, så slog det mig att det var faktiskt ett tag sedan jag sprang en Finnkamp och därför var det en extra skkön känsla att springa loppet - back in business. Så nu har jag sex segrar på sex starter. Vore kul att få behålla en clean sheet de närmaste åren också

Segertiden idag blev 46.90 och då var jag nästan fyra tiondelar före Andreas Mokdasi fixade dubbeln.

Hade hoppats få springa ett riktigt bra lopp, men vädret vände i slutet av uppvärmningen. Sedan så började jag känna av min vänstra vad igen (kände av den redan på SM) och var därför lite försiktig eftersom jag har 200m imorgon och där vore det riktigt bra för laget om vi kan få till en trippel.

Den se senaste dagarna har varit intensiva med VM-stafetten och MAI-galan. Det fortsätter i samma tempo med SM, Finnkamp och Stafett-SM, men jag hoppas att få in ytterligare något individuellt lopp innan säsongen är slut.

Hann aldrig skriva något om VM-stafetten direkt efter så det får göras nu istället. Det är inte så mycket att säga om vår prestation egentligen. Vi gjorde alla vad vi skulle. Ingen av oss sprang dåligt, men lyfte sig heller inte det där lilla extra. Det var väl främst jag själv och Wissman som hade de förhoppningarna och då genom att kunna få rygg på någon av de bättre nationerna. Nu blev det tyvärr inte så då vi hamnade lite i ingenmansland med ca 10 meter upp till Polen, Bahamas och Jamaica (varav två senare tog medalj och Polen var femma i finalen). Jag fick till en bra växel med Claesson och min enda tanke var att försöka ge Wissman ett så bra läge som möjligt inför sin sträcka. Så om inte en rygg så i alla fall kontakt. Efter att ha tryckt på rejält i första kurvan och sedan fullföljd en bit ut på bortre lång, så insåg jag att jag var tvungen att flyta lite om jag skulle ta mig runt. Vid ingången till andra kurvan kände jag att jag var närmare än någon gång tidigare och övervägde starkt att trycka till och chansa på att jag sedan skulle kunna klistra mig kvar i ryggen, men jag vågade inte chansa. Så här i efterhand så tror jag att jag skulle chansat för jag kände mig oerhört stark på upploppet, men i det läget vi var med halva loppet kvar så kändes det inte rätt att chansa. Det är så mycket som kan hända i en stafett (se på damernas semifinaler där Jamaica tappade pinnen men ändå gick vidare pga att USA diskades för att ha trampat på linjen). Nu blev det till slut en 3:03-tid - igen. Nu hamande vi i det tuffaste försöksheatet helt klart. Hade vi varit i något av de andra heaten så hade det blivit ett annat lopp. Vid EM nästa år så kommer vi inte att bli avhängda på samma sätt. Förhoppningsvis är alla vi svenskar också snäppet bättre…

MAI-galan nästa. Började arbetsdagen med ett 100m-lopp. Har varit sugen på att springa 100m sedan 10.56-loppet i Göteborg, men det har inte funnits tillfälle. Dessutom så är det ofta så att jag känner att kroppen kommer igång med ett 100m. Jag drar ju inte på mig någon direkt trötthet, så det blir ett riktigt bra stegringslopp för mig 10.62-loppet var helt ok då det inte var klockren start - fick för mycket framåtrotation i början och höll på att stå på huvudet. Synd att det inte kommer att gå att kombinera 100m, 200m och 400m på SM…

400m-loppet kändes utan tvekan som årets bästa lopp. Bra disponering och avslappnad. Öppnade perfekt på 21.8m (i lätt motvind) utan att förta mig och löpningen kändes avslappnad. Minns inte så mycket av kurvan. Vilket brukar betyda att den var bra.. När jag vände upp på upploppet kände jag att jag hade klar kontakt med övriga då jag låg axel-mot-axel med Leonyrd Byrd samt hade någon meter fram till topp-duon med Bershawn Jackson och Carlos Santa. Kände mig stark och var helt säker på att jag skulle greja Byrd, men med ca 60m kvar trampar han fel och tar ett-två steg in på min bana varpå rent reflexmässigt ryggar tillbaka och därmed tappar lite av det momentum jag hade. Inte mycket att göra är. Jag tar med mig detta loppet till SM där det lär bli en rejäl mot Wissman på såväl 400m som 200m i helgen…

Nu är jag på plats i VM-byn i Esbo, Helsingfors, Finland. Delar i sedvanlig ordning rum med Stefan Holm. Då vädret lämnat mer att önska (ösregn, blixtar och dunder) har vi tillbringat dagen framför tv och datorn. IAAF:s live-sida är super för att följa tävlingen.

Återkommer med lite mer info vart det lider.