Jimisola.com - keepin’ on

Igår (söndag 19 mars) sprang jag i spikskor för första gången på ganska precis 6½ månad. Senaste gången var vid 4×400m på Stafett-SM den 4 sept 2005!

Inte klokt att ett par spikskor på fötterna fortfarende ger mig ett leende på läpparna.

Sprang ingenting särskilt i spikskorna utan ville mest få på dom och få känna lite. Blev ett par lugna stegringar och ett par trepunktsstarter. Gäller som sagt att fortsätta ha is i magen, men jag behöver också gå framåt i inte alltför sakta mak.

Idag tror jag att jag ska kunna springa med de övriga i gruppen på bra länge. Om jag gissar rätt så står 300m-lopp på programmet…

Äntligen! Efter att nästan gått skadad sex månader så börjar jag faktiskt bli riktigt optimistisk. De senaste veckorna har jag tagit rejäla kliv framåt med träningen.

Kan köra all styrka, även utfall och andra övningar som belastar ljumsken mycket, utan att känna av ljumskbesvären någonting. Har så sakteliga fått börja köra hoppstyrka igen. Gick faktiskt in och gjorde ETT vertikalhopp ouppvärmd på 64cm (pers 69,5)! Så det verkar finnas lite tryck i benen Samtidigt ska det sägas att jag nu väger 83-84 kg mot mina “vanliga” 86-87 kg. Denna skillnaden känns verkligen när jag kör mina lopp. Ja, du läste rätt - är igång och kör lopp igen! Började så försiktigt för någon vecka sedan med att springa 4×400m P3′ en gång i veckan. Inledde med ett snitt kring 70 sekunder. Har så sakteliga ökat hastigheten och låg till slut på cirka 64 sekunder. Därefter så la vi in ytterligare ett löppass i veckan istället för att springa ännu fortare. Denna veckan så bytar vi ut ett av dessa passen med 5×400m P3′ till ett 4-5×80+80m pass. 80+80m går snabbare än 400m och det blir därför ytterligare en stegring. Under uppvärmningarna så brukar det gå lite fortfarende än själva loppen, men jag har trots det inte känns någonting i ljumsken - resten av kroppen beklagar sig iofs

Faktum är att de senaste två veckorna har jag inte känt någonting av ljumsken (peppar, peppar) och det trots att jag ökat hastigheten/belastningen i den vanliga träningen samtidigt som rehabövningarna blivit tuffare. Nu kör jag övningar som var fullständigt uteslutet för en månad sedan. Det är bara hoppas att det fortsätter så här.

EM hägrar igen!

På tal om EM så vill jag avslutningsvis bara nämna 4×400m-grabbarnas fenomenala insats på IVM med en fjärdeplats! Satt och skrek framför tv:n. De genomförde verkligen loppet riktigt bra. Imponerande! Ska erkänna att lika glad som jag var för deras skull, lika frustrerande var jag av att inte få vara med.

Ska göra allt för att få min chans till EM. Med de här grabbarna så kan vi rentav vara med och kriga om medalj vid EM i Göteborg.