Jimisola.com - keepin’ on

Då var det dags för en lägesrapport. Efter att jag fått kortison i ljumsken och min vänstra patellasena, så vilade jag som sagt helt (mer eller mindre). Min vänstra patellasena blev otroligt nog bra! Det är första gången som en kortison gör en av mina patellasenor helt ok efteråt och då har jag haft problem med min högra patellasena sedan jag började med friidrott 1994 och förutom 3-4 kortisoninjektioner så har jag fått den behandlat med Aethoxysklerol av Håkan Alfredsson i Umeå. Så något gott kom i alla fall ut av kortison - tyvärr inte ljumsken då. Den blev inte sämre förvisso men inte heller mer “marginellt” bättre.

I samband med DN-galan så kom ett litet genombrott då Andy Miller (amerikan som reser runt och behandlar friidrottare på touren) frågade om jag kollat min symfys (eng pelvic bone). Jag sa som det var att jag har genomgått scintografi, MR, ultraljud mm och de fann endast en mindre urgröpning (mindre än 1998 då jag gjorde samma typ av undersökning). Han frågade återigen om de undersökt min symfys. Det är ingen led, men där finns ju viss rörlighet och den kan därför hamna snett och behöva justering. Sagt och gjort, Andy justerade den på ett par sekunder och genast så släppte en rejäl anspänning! Han bad mig därefter gå och känna på det och det kändes mycket bättre då jag körde löpskolning i form av skip och t o m lättare koordinationslopp. Tyvärr är det ingen långvarig lösning att justera symfysen var och varannan dag utan vi behöver komma till roten med varför symfysen “hamnar snett”.

Återgick därför till min sjukgymnast för den sedvanliga rehaben med traditionell sjukgymnastik och därutöver även akupunktur. Men efter ett par veckors träning utan något nämnvärt resultat så var min sjukgymnast något frustrerad - liksom undertecknad - och vi beslutade oss för att vi skulle kolla vidare. Som av en slump så tipsade min juniorförbundskapten Carina Lindberg om en behandlingsmetod - Postural terapi - som en kille i Borås (Markus Greus) använder sig av och som skiljer sig avsevärt från traditionell sjukgymnastik. Sagt och gjort, jag körde upp till Borås och har sedan snart tre veckor kört postural terapi. Ser klara förbättringar i övningarna jag kör, men sedan gäller det ju att dessa i sin tur hjälper min ljumske att läka. Kommer att ge detta en ordentlig chans. Visar det sig fungera, så kommer jag att förbättra min kropp avsevärt i form av hållning, min utåtrotation av högersidan, min stela bröstrygg mm - vilket inte är en dag för sent. Detta är ju något som ingen sjukgymnast faktiskt kunnat hjälpa mig med under mina år utan de har oftast gått på problem med högersidan efterhand som de dykt upp (bristningar i baksidan, bristning i foten, akuthälseneinflammation, patellainflammation, ljumsken mm).

Under tiden som jag kör postural terapi så letar jag givetvis vidare efter andra som kan hjälpa - jag har inte råd att förlora tid genom att satsa allt på ett kort om jag ska få träna i höst/vinter utan måste helt enkelt vara “otrogen”.

Idagsläget så tränar jag benstyrka (kan inte köra övningar som ger extremt hög belastning av ljumsken såsom t ex utfall), häckövningar såsom häckgång, löpstyrke och löpkoordination (skipp mm), distanslöpning (ca 4 min per km), mage och rygg, vibrationsträning mm. De första tio dagarna var riktigt jobbiga innan jag kom in i rytmen igen, men nu snurrar det på ganska bra. Kör 2-3 timmarspass sex dagar i veckan där första delen på 1-1½ timme består av postural terapi och sedan så kör jag vanlig för resten av slanten.